Det finns hormoner, förutom könshormonen, som styr hur vi beter oss kring andra människor.
Serotonin som har en koppling till oro, depression och ångest har också en koppling till samspelet mellan människor samt förmågan till empati.
När man blir himlastormande förälskad så sjunker serotoninet. Förälskade människor kan upplevas neurotiska, oroliga, få svårt att sova och få tankar som hakar upp sig. I den här situationen räknas malande tankar som normala.
En person som medicinerar med SSRI får svårare att bli kär och får en förändrad och ofta sänkt upplevelse av attraktion på grund av manipulerade serotoninnivåer. Det finns även studier som visar på att de som medicinerar med SSRI får sänkt attraktion till sin partner, minskat intresset för sex samt en minskad sexuell förmåga.
Hur kärlekens kemi verkligen fungerar är inte helt klarlagt. Det man vet är att det är en sprudlande symfoni av både synintryck, lukt och hormonfrisättningar. Alla delar måste vara med för att en person ska kunna bli kär, även aspekter av spänning, förändring och nyhetens behag.
Det är en av anledningarna att det bildas nya par när människor går igenom en yttre förändring, som till exempel börjar på en ny utbildning.
Dopamin och noradrenalin som också är aktiva vid förälskelse triggas av spännande aktiviteter. Att åka berg-och-dalbana med sin flirt eller göra nya saker med sin partner kan därför förstärka känslor av romantisk kärlek. Detta beror på att hjärnan kopplar ihop intryck av både det som sker samt med personen som vi gör det tillsammans med.
Oxytocin
När vi är fysiskt nära någon, frisätts det ångestdämpande hormonet oxytocin som också är viktigt vid parbildning. En stark oxytocinkoppling till en annan människa gör att vi känner samhörighet och känner oss hemma med den personen. Regelbunden påfyllning av oxytocin gör att vi vill fortsätta att vara med den personen och det är därför som par som inte har så mycket fysisk närhet kan tappa känslan av samhörighet.
Att välja att ha många sexpartners kan bli förvirrande för oss, för vi är mer eller mindre programmerade för monogami. Att ha flera sexuella förhållanden samtidigt gör att förmågan att känna samhörighet till en specifik person mattas av. Anledningen är att det rent neurokemiskt inte går att ha flera jättestarka oxytocinkopplingar till flera personer samtidigt utan det blir en splittrad effekt och totalen blir mindre än om man hade hållit sig till en person.
Under sex så frisätts bland annat oxytocin vilket gör att sex blir en väldigt parbildande aktivitet. Det är därför biologiskt svårt för många människor att ha relationer som ”bara är sex” utan något annat. Det är inte riktigt så vår biologi fungerar. Det är inte så vi är skapade.
Läs mer om:
Källor:
Martina Johansson (2020). Hormonstark. Tukan förlag.
Mia Isaksson 
Lämna en kommentar