Detta är den femte delen av min cancerresa, de första handlande om upptäckten, beskedet, cellgifterna del 1 och cellgifterna del 2.
Tre veckor efter sista cellgiftsbehandlingen var det dags för operation. Man hade kunnat tro att man skulle få längre tid på sig att repa på sig efter cellgiftsbehandlingen, men det räckte med tre veckor.
I början av behandlingen hade jag fått en markör i bröstet, en bit nickel- och titantråd. Eftersom tumören brukar krympa av cellgifterna, så ville de veta var tumören hade suttit, så de kunde ta bort vävnad runtomkring.
En vecka innan operationen fick jag träffa både en kontaktsjuksköterska och kirurgen för planering och förberedelser. Jag fick veta hur operationen skulle gå till och jag fick en speciell behå med mig hem som jag skulle använda dygnet runt i en vecka efter själva operationen.
Dagen innan operationen fick jag röntga lymfnoderna i armhålan. Vet inte hur många olika röntgen jag gjort vid det här laget. De skulle även operera bort portvakten, de första lymfnoderna, för att se om tumören spridit sig.
På själva operationsdagen så skulle jag infinna mig på dagkirurgen klockan 07:30. Jag hade inte fått äta eller dricka något innan. Jag hade tvättat mig med huddesinfektionsmeden i duschen hemma. När jag kom dit fick jag byta om till sjukhustrosor, jättehöga strumpor, särk, mössa och blå tossar på fötterna. Kände mig som en Lucia i vitt, en Lucia utan hår.
Jag fick träffa kirurgen innan operationen och hon ritade på bröstet. Runt klockan 8 var det dags att rullas in i operationssalen. Det såg nästan ut som på film. Jag fick ligga med en syrgasmask och dom satte en nål i handen där de sprutade in sömnmedlet. Jag koncentrerade mig på att andas djupa andetag ända ner i magen, sen somnade jag. Jag sov så skönt!
Under operationen hade de sprutat in en blå indikator, för att se vilka som var de första lymfnoderna, så att de kunde avlägsna dessa. De skickade även biten med vävnaden och markören till mammografin under själva operationen för att se att de fått bort tillräckligt med vävnad, på rätt ställe. När detta var bekräftat, kunde de börja att sy ihop bröstet igen.
Vid 10-tiden vaknade jag av en unge som skrek: pappa, pappa! Det första jag frågade sköterskan var: har det gått bra? Ja, svarade hon. Sen somnade jag om. Jag fick sova till 10:45, sen väckte dom mig.
När jag piggat på mig lite blev jag utrullad till ett annat rum, där fick jag äta macka och dricka te. Gott! Läkaren kom förbi och sa att allt gått jättebra, inget krångel. De kunde inte se någon spridning till lymfkörtlarna. Så skönt att höra! Tack gode Gud!
Det kom även en fysioterapeut och berättade hur jag skulle röra armen efter behandlingen. Det var viktigt att följa rörelseprogrammet, så det gjorde jag. Vill ju hjälpa till så mycket jag bara kan, målet var ju hela tiden att bli helt återställd. Sen var det dags att åka hem! Redan vid klockan 13 var jag hemma.
Jag hade inte så ont den första dagarna, men sen ett par dagar efter operationen fick jag mer värk och fick öka dosen smärtstillande. Det hade kontaktsjuksköterskan redan förberett mig på, att det kunde bli så. Jag var också väldigt trött, så jag fick lov att sova på dagarna för att orka.
För att skydda såret vid duschningen hade jag köpt ett jättestort plåster. Eftersom jag hade två olika snitt, ett på själva bröstet och ett under armhålan, så fick jag ha två olika plåster. Lite bökigt men det gick. Jag hade tur, för såren läkte fint. Inget krångel.
Jag piggade på mig allteftersom tiden gick och när jag kände att det här delmomentet var avklarat, så var det återigen dags att fira! Fira att jag tagit mig igenom även denna fas och att allt gått bra! Denna här gången blev det en ljuslykta från Skultuna, en FLWR!
Fler delar i min cancerresa:
Tidigare delar:
Mia Isaksson 
Lämna ett svar till 52. Min cancerresa – minska risken för återfall – Mia Isaksson Avbryt svar