Det var december och runt lucia. Jag var på väg in i duschen. Jag hajade till när jag såg min egen spegelbild. Det var som om höger bröst var avkapat, det saknades en bit. Allt under bröstvårtan var borta. Jag kände på bröstet och det kändes ovant. Jag tänkte att det går väl över. Efter duschen så visade jag min man hur bröstet såg ut och han sa att det såg konstigt ut. Jag får väl kolla upp det sen nån gång, sa jag.
Dagarna gick och bröstet fortsatte att se avkapat ut. December är alltid en hektisk tid så det gick att fokusera på allt som ska fixas innan jul, både på jobbet och hemma. Men när ledigheten kom, så började tankarna att snurra. Tänk om det är någonting? Är det inte en knöl där bakom bröstvårtan? Eller är det bara ett revben jag känner?
Jag ville inte oroa familjen, så jag behöll alla tankar för mig själv. Jag bör nog kolla upp knölen efter jul och nyår. Det är nog ingen idé att ringa innan ledigheterna är över.
Julen gick och det började att bli svårt att sova. På nätterna vid 3-4 snåret vaknade jag och tankarna satte igång att snurra. Undra om knölen behöver opereras? Jag har hört av andra som har haft bröstcancer att en del börjar med cellgifter och andra börjat med operation. Undra varför det är olika?
Min man hade en tid bokad på sjukhuset i mellandagarna så jag lovade att skjutsa ner honom. Medans jag satt i bilen på parkeringen och väntade så kände jag att jag måste ringa och boka en tid för undersökning. Jag kan inte låta tankarna uppta all min tid, och jag måste få sova på nätterna. Jag ringer till hälsocentralen och en vänlig sköterska svarade i telefonen. När jag berättade om det avkapade bröstet och knölen så brast det för mig. Jag började att gråta. Sköterskan sa att när man upptäcker en knöl ska man ringa till Bröstmottagningen istället för hälsocentralen. Så jag tänkte att det får jag göra när jag kommer hem.
Väl hemma igen så gick jag in i vardagsrummet och stängde dörren. När jag kom fram till
Bröstmottagningen så gick det bättre med att framföra mitt ärende. Sköterskan satte upp mig på en kötid och frågade om jag ville bli uppsatt på återbudslistan också. Ja tack, sa jag. Jag vill veta så snart som möjligt! Hon berättade att besöket kommer att ta 1,5 timme för man gör både mammografi och ultraljud på en gång. Beskedet från mammografi får man direkt.
Jag gick in i köket och berättade för min man att jag hade fått en tid till undersökning den 11 januari. Strax efter att jag berättat färdigt ringde telefonen. Det var sköterskan från Bröstmottagningen som ringde tillbaka och sa att dom precis fått ett återbud. Det är på måndag, precis efter nyårshelgen, vill du ha den tiden? Ja tack, det blir jättebra!
Skönt att inte behöva vänta så länge! Knölen kändes större för varje gång jag kände på den. Den blev tydligare och tydligare, nu gick det inte längre att missta den för ett revben.
Själva nyår firade vi hos goda vänner och jag berättade för dom att jag hittat en knöl i bröstet. Jag sa, det är säkert ingenting. Men innerst inne så visste jag vid det här laget att det var en knöl och att det var cancer.
Allas cancerresor är olika. Min cancerresa kommer att fortsätta med de olika delarna: beskedet, cellgifter, operation, strålning, efterbehandling, läkning av kroppen och återställd. Läs mer i kommande inlägg.
Mia Isaksson 
Lämna ett svar till Anders Blixt Avbryt svar